An English Dictionary of Runic Inscriptions in the Younger Futhark
*Runes and Runic
Inscriptions FAQs
Contact Us
*
Home

News

About the project

The dictionary

Search the dictionary

Acknowledgements

Links

Abbreviations

Bibliography

*

Bibliography

AAKJÆR, Svend. 1927-28. ‘Old Danish thegns and drengs’, in Acta Philologica Scandinavica 2, pp. 1-30.

ALHAUG, Gulbrand, KRUKEN, Kristoffer and SALVESEN, Helge, eds. 1991. Heidersskrift til Nils Hallan på 65-årsdagen 13. desember 1991. Oslo.

ANDERSSON, Thorsten. 1979. ‘Die schwedischen Bezirksbezeichnungen hund und hundare. Ein Beitrag zur Diskussion einer germanischen Wortfamilie’, in Frühmittelalterliche Studien 13, pp. 88-124.

ARBMAN, Holger, ed. 1958. Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1958. Lund.

Arkiv for nordisk filologi [vols 1-4]; Arkiv för nordisk filologi [vols 5-].

ARWIDSSON, Adolf Iwar, ed. 1834–42. En Samling af Kämpavisor, Folk-Visor, Lekar och Dansar, samt Barn- och Vall-Sånger. 3 vols [1. (1834); 2. (1837); 3. (1842)]. Stockholm.

Ásgeir Blöndal MAGNÚSSON. 1989. Íslensk orðsifjabók. Reykjavik.

ASKEBERG, Fritz. 1942. Norden och kontinenten i gammal tid. Studier i forngermansk kulturhistoria. Uppsala, pp. 114–83.

BEKKER-NIELSEN, Hans, and NIELSEN, Hans Frede, eds. 1997. Beretning fra sekstende tværfaglige vikingesymposium. Højbjerg.

BJÖRKMAN, Erik. 1910. Nordische Personennamen in alt- und frühmittel-englischer Zeit. Studien zur englischen Philologie 37. Halle a. S.

BOSWORTH, Joseph, and TOLLER, T. Northcote. 1972. An Anglo-Saxon Dictionary, ed. and enlarged by Alistair CAMPBELL. Oxford.

BRATE, Erik, and BUGGE, Sophus. 1887–91. Runverser. Antiqvarisk tidskrift för Sverige 10.

BRATE, Erik. 1892. ‘Själ’, in Uppsalastudier tillegnade Sophus Bugge på hans 60-åra födelsedag den 5 januari 1893, pp. 6-14.

BRATE, Erik. 1898. ‘Fyrunga-stenen’, in ANF 14: 329–51.

BRATE, Erik. 1913. ‘Anmälan: Ludv. F. A. Wimmer, De danske Runemindesmærker I-IV’, ANF 29, pp. 181-93.

BRATE, Erik. 1922. Sverges runinskrifter. Stockholm.

BRATE, Erik. 1925. Svenska runristare. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Handlingar 33: 3. Stockholm.

BRØNDUM-NIELSEN, Johannes. 1932–1974. Gammeldansk Grammatik. 8 vols [1. Indledning. Tekstkildernes Lydbetegnelse. Vokalisme (1950; 2nd edn); 2. Konsonantisme (1932) + Tilføjelser og Rettelser (1957); 3. Substantivernes Deklination (1935); 4. Adjektiver. Adverbier. Numeralier (19962); 5. Pronominer(1965); 6. Verber I. De stærke Verber (1971a); 7. De svage Verber. De præteritopræsentiske Verber (1971b); 8. Verber III. Konjugationsformernes Udvikling (1974)]. Copenhagen.

BUGGE, Alexander. 1912. ‘Paavirkningen fra norrøn paa vestfransk sjøret i middelalderen’, in Forhandlinger i videnskapsselskapet i Kristiania 1912: 5, pp. 3-15.

BUGGE, Sophus. 1866-67. ‘Bidrag til Tydning af de ældste Runeindskrifter’, in Tidskrift for Philologi og Pædagogik 7, pp. 312-63.

BUGGE, Sophus. 1910. Der Runenstein von Rök in Östergötland, Schweden. Ed. by Magnus Olsen with Axel Olrik and Erik Brate. Stockholm.

BÆKSTAD, Anders. 1952. Målruner og troldruner. Nationalmuseets skrifter. Arkæologisk-Historiske Skrifter 4. Copenhagen.

CHRISTIANSEN, Eric, trans. and ed. 1992. The Works of Sven Aggesen, Twelfth-Century Danish Historian. London.

CLEASBY, Richard, and VIGFÚSSON, Gudbrand. 1957. An Icelandic-English Dictionary, with a supplement by Sir William A. CRAIGIE. Oxford.

DEGNBOL, Helle, et al., eds. 1989–. Ordbog over det norrøne prosasprog. A Dictionary of Old Norse Prose. Vols 0– [0. Registre (1989); 1–2. Nøgle // Key (2000) 1. a–bam (1995); 2. ban–da (2000); de–em (2004)]. Copenhagen.

DIETERICH, Udo Waldemar. 2004 [reprint of 1844]. Das Runenwörterbuch. Abstammung und Begriffsbildung der ältesten Sprachdenkmäler Skandinaviens. Wiesbaden.

DÜWEL, Klaus, ed. 1998. Runeninschriften als Quellen interdisziplinärer Forschung. Eingänzungsbände zum Reallexikon der Germanischer Altertumskunde 15. Berlin, New York.

Eiríkur MAGNÚSSON. 1888. ‘Anmærkninger til I “Fornyrðadrápa” og til II “Islandsk ordsprogsamling” Kbhvn. 1886’, in Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie [1888], pp. 323–48.

ELMEVIK, Lennart, and PETERSON, Lena, eds. 1992. Blandade runstudier 1. Runrön 6. Uppsala.

ELMEVIK, Lennart. 1984. ‘Till tolkningen av runinskriften på Vibyhällen i Sollentuna’, in Florilegium Nordicum. En bukett nordiska språk- och namnstudier tillägnade Sigurd Fries den 22 april 1984. Umeå.

ELMEVIK, Lennart. 1992. ‘Runsvenskt ak “och”’, in Elmevik and Peterson, pp. 13–17.

ENOKSEN, Lars Magnar. 1998. Runor. Historia. Tydning. Tolkning. Lund.

FALK, Hjalmar S. 1914. Altnordische Waffenkunde. Videnskapsselskapets Skrifter. 2. Hist.-Filos. Klasse 6. Kristiania [Oslo].

FALK, Hjalmar S., and TORP, Alf. 1960. Norwegisch-dänisches etymologisches Wörterbuch. Oslo.

FEILITZEN, Olof von. 1937. The Pre-Conquest Names of Domesday Book. Nomina Germanica 3. Uppsala.

FEILITZEN, Olof von. 1965. ‘Notes on some Scandinavian personal names in English 12th-century records’, in Otterbjörk, pp.52–68.

FELL, Christine E. 1987. ‘Modern English Viking’, in Leeds Studies in English 18, pp. 111–23.

FELL, Christine. 1986. ‘Old English wicing: A question of semantics’, in Proceedings of the British Academy 72, pp. 295–316.

FIDJESTØL, Bjarne, et al., eds. 1984. Festskrift til Ludvig Holm-Olsen. Øvre Ervik.

Finnur JÓNSSON, ed. 1931. Lexicon Poeticum. Copenhagen.

Finnur JÓNSSON. 1921. Norsk-islandske kultur- og sprogforhold i 9. og 10. årh. Det Kgl. Danske Videnskabernes Selskab. Historisk-filologiske meddelelser 3, 2. c

Finnur JÓNSSON. 1926. ‘De danske Runeindskrifters Karakter’, in Politiken, 11 May 1926, pp. 13-14.

FOOTE, Peter. 1984. ‘Things in early Norse verse’, in Fidjestøl et al., pp. 74-83.

Fornvännen.

FRIESEN, Otto von, ed. 1933. Runorna. Nordisk kultur 6. Stockholm / Oslo / København.

FRIESEN, Otto von. 1911. ‘Historiska runinskrifter’, in Fv 6, pp. 105–25.

FRIESEN, Otto von. 1920. Rökstenen. Runstenen vid Röks kyrka, Lysings härad, Östergötland, läst och tydd. Stockholm.

FRIESEN, Otto von. 1933. ‘De svenska runinskrifterna’, in von Friesen 1933, pp. 145–248.

FRITZNER, Johan. 1883-1896. Ordbog over Det gamle norske Sprog. [4 vols 1. A-Hj (1886); 2. Hl-P (1891); 3. R-Ö (1896); 4. Rettelser og tillegg, A-Ǫ ved Finn Hødnebø (1972)]. Christiania/Oslo.

GERTZ, M. Cl., ed. 1917–22. Scriptores minores historiæ Danicæ medii. 2 vols (1. I–V [1917–18; repr. 1970]; 2. VI–XVI [1918–20; repr. 1970]). Copenhagen.

GREEN, Dennis Howard. 1998. Language and History in the Early Germanic World. Cambridge.

GRUNDTVIG, Svend. 1866. ‘Oldnordisk Litteraturhistorie’, in Historisk Tidsskrift 3. Række 5, pp. 499–618.

GRØNVIK, Ottar. 1981. Runene på Tunesteinen. Alfabet. Språkform. Budskap. Oslo / Bergen / Tromsø

GRØNVIK, Ottar. 2003. Der Rökstein. Über die religiöse Bestimmung und das weltliche Schicksal eines Helden aus der frühen Wikingerzeit. Osloer Beiträge zur Germanistik 33. Oslo.

GUSTAVSON, Helmer and SNÆDAL BRINK, Thorgunn. 1979. ‘Runfynd 1978’, in Fv 74, pp. 228-50.

GUSTAVSON, Helmer. 1972. ‘Runfynd 1971’, in Fv 1972: 254–77.

GUSTAVSON, Helmer. 1986. ‘Runfynd 1984’, in Fv 81, pp. 84-89.

GUSTAVSON, Helmer. 1991. Runstenar i Vallentuna. Vallentuna.

Guðbrandur JÓNSSON. 1932–34. Frjálst verkafólk á Íslandi fram til siðaskifta og kjör þess. Reykjavík.

HALLBERG, Göran, et al., eds. 1993. Nordiska orter och ord. Festskrift till Bengt Pamp på 65-årsdagen den 3 november 1993. Skrifter utgivna genom Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund 7. Lund.

HEGGSTAD, Leiv, HØDNEBØ, Finn and SIMENSEN, Erik. 1975. Norrøn ordbok. Oslo.

HEIZMANN, Wilhelm. 1996. ‘Der Fluch mit der Distel: Zu For Scírnis 31. 6–8’, in Amsterdamer Beiträge zur älteren Germanistik 46, pp. 91–104.

HEIZMANN, Wilhelm. 1998. ‘Runica manuscripta: Die isländische Überlieferung’, in Düwel, pp. 513-535.

HELLBERG, Staffan. 1980. ‘Vikingatidens víkingar’, in ANF 95, pp. 25-88.

HELLEVIK, Alf, et al. 1966–. Norsk ordbok. Ordbok over det norske folkemålet og det nynorske skriftmålet. Oslo.

HELLQUIST, Elof. 1922. Svensk etymologisk ordbok. Lund.

HERSCHEND, Frands. 1994. The Recasting of a Symbolic Value – Three Case Studies on Runestones. Occasional Papers in Archaeology 3. Uppsala.

HERSCHEND, Frands. 1997. ‘Ett inlägg i diskussionen om æftiʀ och at – med anledning av en artikel av Lena Peterson’, in ANF 112, pp.113-23.

HÖFLER, Otto. 1952. Der Runenstein von Rök und die germanische Individualweihe. Tübingen.

HÜBLER, Frank. 1993. ‘Schwedische Runedichtung der Wikingerzeit’. Unpublished Master’s Dissertation. Albert-Ludwigs-Uniwersität zu Freiburg i. Br.

HÜBLER, Frank. 1996. Schwedische Runendichtung der Wikingerzeit. Runrön 10. Uppsala.

HVIDTFELDT, Arild. 1941. ‘Mistilteinn og Balders død’, in Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie, pp. 169–75.

HØDNEBØ, Finn. 1987. ‘Who were the first vikings?’, in Knirk, pp. 43–54.

IVERSEN, Mette, NÄSMAN, Ulf and VELLEV, Jens, eds. 1991. Mammen – grav, kunst og samfund I vikingetid. Jysk arkæologisk selskab. Skrifter 28. Århus.

JACOBSEN, Lis, and MOLTKE, Erik. 1941–42. Danmarks runeindskrifter. 3 vols [1. Atlas (1941); 2. Text (1942); 3. Registre (1942)]. Copenhagen.

JACOBSEN, Lis. 1926-27. ‘Wimmer’s Farmer-Stones, Critical notes on Danish runic research’, in Acta Philologica Scandinavica, pp. 207–43, 324–26.

JANSSON, Sven B. F. 1966. Swedish Vikings in England. The Evidence of the Rune Stones. The Dorothea Coke Memorial Lecture 1965. London.

JANSSON, Sven B. F. 1987. Runes in Sweden. Stockholm.

JANZÉN, Assar. 1947. De fornvästnordiska personnamnen. Nordisk kultur 7. Copenhagen/Oslo/Stockholm.

JESCH, Judith. 1991. Women in the Viking Age. Woodbridge.

JESCH, Judith. 2001. Ships and Men in the Late Viking Age. The Vocabulary of Runic Inscriptions and Skaldic Verse. Woodbridge.

JÓHANNESSON, Alexander. 1951–56. Isländisches etymologisches Wörterbuch. Berne.

JOHANNISSON, Ture. 1943. ‘Afton’, in Meijerbergs arkiv 5, pp. 50–75

JOHNSEN, Ingrid Sanness. 1968. Stuttruner i vikingtidens runinnskrifter. Oslo.

JÓNSSON, Finnur. 1908. Tilnavne i den islandske Oldlitteratur. Særtryk af Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1907. Copenhagen, pp. 161-381.

JUNGNER, Hugo. 1935. ‘Ett arvsskifte i Leksberg under vikingatiden. Människoöden på runstensfragment’, in Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 4: 9, pp. 32–45.

KALKAR, Otto. 1976. Ordbog til det ældre danske Sprog (1300–1700). Reprint. 6 vols [1. A–F; 2. G–L; 3. M–Sl; 4. Sm–Ø; 5. A–Ø (Suppl.); 6. Marie Bjerrum, Otto Kalkar og hans ordbog; Kilder og hjælpemidler; Efterskrift]. Copenhagen.

KARKER, Allan, et al., eds. 1956–78. Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder fra vikingetid til reformationstid. Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder fra vikingtid til reformasjonstid. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid til reformationstid. 22 vols [1. Abbed–blide (1956); 2. Blik–data (1957); 3. Datering–epiphania (1958); 4. Epistolarium–frälsebonde (1959); 5. Frälsebrev–gästgiveri (1960); 6. Gästning–hovedgård (1961); 7. Hovedstad–judar (1962); 8. Judas–konfiskation (1963); 9. Konge–kyrkorummet (1964); 10. Kyrkorätt–Ludus de Sancto Canuto (1965); 11. Luft–motståndsrätt (1966); 12. Mottaker–orlogsskib (1967); 13. Ormer–regnbue (1968); 14. Regnebræt–samgäld (1969); 15. Samisk språk–skude (1970); 16. Skudehandel–stadsskatter (1971); 17. Stadskole–sätesgård (1972); 18. Sätesgårdsnamn–Tryygor (1974); 19. Trylle–vidisse (1975); 20. Vidjer–Øre (1976); 21. Øremerke–Øyreting (1977); 22. Register (1978)]. Copenhagen.

KNIRK, James, ed. 1987. Proceedings of the Tenth Viking Congress. Universitetets Oldsaksamlings Skrifter. Ny Rekke 9. Oslo.

KOCK, Axel. 1894. ‘Anmärkningar till läran om u-omljudet’, in ANF 10, pp. 288–354.

KOCK, Axel. 1906–29. Svensk ljudhistoria. 5 vols [1. Vokalism (1906); 2. [Vokalism] (1909–11); 3. [Vokalism] (1916–20); 4. [Vokalism] (1921); 5. [Vokalism] + Register by Walter Åkelund (1923–29)]. Lund.

KOCK, Axel. 1922. ‘Besvärjelse-formler i forndanska runinskrifter’, in ANF 38, pp. 1–21.

KRAUSE, Wolfgang. 1966. Die Runeninschriften im älteren Futhark. I. Text. Mit Beiträgen von Herbert Jankuhn. Göttingen.

KRISTENSEN, Marius. 1914-15. ‘Anmeldelse af Lis Jacobsen. Nyfundne Runeindskrifter (1914) og Wimmer. De danske Runemindesmærker, Haandudgave ved Lis Jacobsen (1914)’, in Nordisk Tidskrift for Filologi. 4. R III, pp. 73-77.

KRISTENSEN, Marius. 1933. Folkemål og Sproghistorie. Copenhagen.

Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Handlingar.

LARSSON, Mats G. 1997. Från stormannagård till bondby - en studie av mellansvensk bebyggelseutveckling från äldre järnålder till medeltid. Stockholm.

LERCHE NIELSEN, Michael. 1997. ‘Runologien mellem sprogvidenskaben og arkæologien - med et sideblik på de forskellige tolkninger af Glavendrupindskriften’, in BEKKER-NIELSEN, Hans and NIELSEN, Hans FREDE, eds, pp. 37-51.

LIBERMAN, Anatoly. 2004. ‘Some controversial aspects of the myth of Baldr’, in Alvíssmál, pp. 17–54.

LIESTØL, Aslak. 1964. Runer fra Bryggen. Bergen.

LILJEGREN, Joh. G. 1832. Run-Lära. Stockholm.

LIND, Erik Henrik. 1920–21. Norsk-isländska personbinamn. Uppsala.

LINDOW, John. 1976. Comitatus, Individual and Honor. Studies in North Germanic Institutional Vocabulary. University of California Publications in Linguistics 83. Berkeley and Los Angeles.

LUND, G. F. V. 1877. Det ældste danske Skriftsprogs Ordforråd. Copenhagen.

LUND, Niels. 1996. Lið, leding og landeværn. Roskilde.

MacLEOD, Mindy. 2002. ‘Bandrúnir in Icelandic Sagas’, in Scripta Islandica 52 (2001), pp. 35-51.

MALMGREN, Sven-Göran, and RALPH, Bo, eds. 1991. Studier i svenska språkhistoria 2. Nordistica Gothoburgensia 14. Gothenburg.

MARSTRANDER, Carl J. S. 1952. De nordiske runeinnskrifter i eldre alfabet. I. Skrift og språk i folkevandringstiden. Danske og svenske innskrifter. Oslo.

MEULENGRACHT SØRENSEN, Preben. 1983. The Unmanly Man. Concepts of Sexual Defamation in Early Northern Society. Trans. by Joan Turville-Petre. The Viking Collection 1. Odense.

MINKOV, Michael. 1986–89. ‘Sneglu-Halli, 2:11: Dróttinserðr’, in Saga-Book, pp. 285–86.

MODÉER, Ivar. 1964. Svenska personnamn. Handbok för universitetsbruk och självstudier. Anthroponymica Suecana 5. Lund.

MOLTKE, Erik. 1934. ‘Runetroldom’, in Nordisk Tidskrift för vetenskap, konst och industri 10, pp. 429–32.

MOLTKE, Erik. 1985. Runes and their Origin. Denmark and Elsewhere. Copenhagen.

MORTENSEN, Andras, and ARGE, Símun V., eds. 2005. Viking and Norse in the North Atlantic. Annales Societatis Scientiarum Færoensis Supplementum 44. Tórshavn.

NECKEL, Gustav, and KUHN, Hans, eds. 1962. Edda. Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten Denkmälern. Heidelberg.

NIELSEN, Karl Martin. 1941. ‘Runestenenes kumbl’, in Danske Studier (1941), pp. 33–49.

NIELSEN, Karl Martin. 1942. ‘Ord- og navneforråd’, in Jacobsen and Moltke, II, cols 625-748.

NIELSEN, Karl Martin. 1945. ‘Var thegnerne og drengene kongelige hirdmænd?’, in Aarbøger for nordisk Oldkyndighed (1945), pp. 111-21.

NIELSEN, Niels Åge. 1969. Runerne på Rökstenen. Odense University Studies in Scandinavian Languages 2. Odense.

NIELSEN, Niels. 1969. ‘Freyr, Ullr, and the Sparlösa Stone’, in Mediaeval Scandinavia 2, pp. 102-28.

NOREEN, Adolf. 1904. Altschwedische Grammatik. Sammlung kurzer Grammatiken germanischer Dialekte 8. Altnordische Grammatik 2. Halle.

NOREEN, Erik. 1922. Studier i fornvästnordisk diktning. Uppsala Universitets Årsskrift (1922). Filosofi, språkvetenskap och historiska vetenskaper 4. Uppsala.

OLSEN, Magnus. 1906. ‘De skaanske og bornholmske Runestene’, in Danske Studier (1906), pp. 20–39.

OTTERBJÖRK, Roland, ed. 1965. Personnamnsstudier 1964: Tillägnade minnet av Ivar Modéer (1904–1960). Anthroponymica Suecana 6. Stockholm.

OTTERBJÖRK, Roland. 1984. ‘Eftermälet på Kolsundsstenen‘, in Florilegium Nordicum. En bukett nordiska språk- och namnstudier tillägnade Sigurd Fries den 22 april 1984, pp. 211-17.

PALM, Rune. 1992. Runor och regionalitet. Studier av variation i de nordiska minnesinskrifterna. Runrön 7. Uppsala.

PARSONS, David N., et al., eds. 1997-. The Vocabulary of English Place-Names. Nottingham.

PERINGSKIÖLD, J. 1719. Monumenta Ullerakerensia. Stockholm.

PETERSON, Lena. 1991a. ‘Prepositionerna och deras rektion i runsvenskan – ett förväntat monster med några svårförklariga undantag’, in Malmgren and Ralph, pp. 172-85.

PETERSON, Lena. 1991b. ‘Gæra bro fyriʀ sial. En semantisk studie över en runstensfras’, in Heidersskrift til Nils Hallan på 65-årsdagen 13. desember 1991, pp. 341-51.

PETERSON, Lena. 1993. ‘Runsv. Byggi’, in HALLBERG, Göran, et al., pp. 173-76.

PETERSON, Lena. 1994. Svenskt runordsregister. Runrön 2. Uppsala.

PETERSON, Lena. 1996. ‘Aft/æft, at och æftiʀ på de nordiska runstenar – regional variation eller vad?’, in Reinhammar, pp. 239-52.

PETERSON, Lena. 2002. Nordiskt runnamnslexikon; http://www.sofi.se; Internet.

PETERSON, Lena. 2004. ‘Om digrafen ai för /æ:/ i nordiska vikingatida runinskrifter, något om funktionen av det urnordiska ia-suffixet samt några tankar omkring tolkningen av det skånska ortnamnet Eslöv’, in Strandberg, Wahlberg and Heinrici, pp. 97-106.

PIPPING, Hugo. 1901. Om runinskrifterna på de nyfunna Ardre-stenarna. Skrifter utg. av Kungl. humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala 7:3. Uppsala.

PIPPING, Hugo. 1919. Rökstensinskriften ännu en gång. Acta Societatis Scientiarum Fennicæ 49: 1. Helsinki.

PIPPING, Hugo. 1921. Rökstensinskriften ännu en gång. Acta Societatis Scientiarum Fennicæ 49: 3. Helsinki.

PIPPING, Rolf. 1948. ‘Anteckningar till Västgötalagen’, in ANF 35: 3, pp. 1–100.

POULSEN, Hendrik W., et al., eds. 1998. Føroysk orðabók. Tórshavn.

REINHAMMAR, Maj, ed. 1996. Mål i sikte. Uppsala.

RUPRECHT, Arndt. 1958. Die ausgehende Wikingerzeit im Lichte der Runeninschriften. Palaestra 224. Göttingen.

RYDQVIST, Johan Erik. 1850–83. Svenska språkets lagar. Kritisk avhandling. 6 vols [1. I–III Boken (1850); 2. IV–VIII Boken, Tillägg (1857, 1860); 3. Ordbok (1863); 4. IX–XI Boken, Tillägg (1868, 1870); 5. XII Boken, Tillägg (1874); 6. Ordbok, ed. by Knut Fredrik Söderwall (1883)]. Stockholm.

SALBERGER, E. 1957. ‘Eftermälet på Apelbodastenen’, in K. Humanistiska Vetenskapssamfundets i Lund årsberättelse 1956–1957, pp. 145–158.

SALBERGER, E. 1957. ‘Eftermälet på Apelbodastenen’, in Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1955–1956, pp. 145–158.

SALBERGER, Evert. 1958. ‘Böneformelen på två uppländska runstenar’, in Arbman, pp. 219-32.

SALBERGER, Evert. 1968. ‘Runsvenska siþ x burin‘, in ANF 83, pp. 166-73.

SALBERGER, Evert. 1974. ‘hua/str och ku: Två runsvenska bidrag‘, in ANF 89, pp. 44-56.

SALBERGER, Evert. 1980. Östgötska runstudier. Göteborg.

SALBERGER, Evert. 1981. ‘i:uikiku: Ett runstensord i norrön belysning’, in Gardar 12, pp. 66-83.

SALBERGER, Evert. 1989. ‘Granby-hällen och Lidingö-hällen’, in ANF 104, pp. 36-48.

SALBERGER, Evert. 1989. ‘Runstenar vid Dagsnäs’, in Västgötalitteratur, pp. 45–56.

SALBERGER, Evert. 1990. Östgötska runtexter. Scripta runica 3. Gothenburg.

SALBERGER, Evert. 1992. ‘Mellby Stommens runsten’, in Västgötalitteratur, pp. 61-83.

SALBERGER, Evert. 1996. ‘kibali. Sörmländsk runföljd i norrön supplering’, in Gardar 26, pp. 15-18.

SALBERGER, Evert. 1999. ‘Giberga-stenens trbnfr’, in Studia Archaeologica Ostrobotniensia 1993-97, pp.73-78.

SALBERGER, Evert. 2000. ‘Småordet en på U 621’, in Gardar 31, pp. 49-54.

SALBERGER, Evert. 2001. ‘Grekiskt ortnamn på Nälberga-stenen?‘, in Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift, pp. 29-43.

SAWYER, Birgit. 2000. The Viking-Age Rune-Stones. Oxford.

SAYERS, William. 1996. ‘The etymology and semantics of Old Norse knǫrr “cargo ship”. The Irish and English evidence’, in Scandinavian Studies 68, pp. 279-90.

SCHLYTER, C. J. 1877. Ordbok till Samlingen af Sweriges Gamla Lagar. Corpus Iuris Sueo-Gotorum Antiqui 13. Lund.

SEE, Klaus von. 1964. Altnordische Rechtswörter: Philologische Studien zur Rechtsauffassung und Rechtsgesinnung der Germanen. Hermaea Neue Folge 16. Tübingen.

SIMONSEN, Marie Ingerslev. 1959 (1961). ‘The Kirkjubø runic stone’, in Acta Philologica Scandinavica 24, pp. 107-124.

SIMPSON, John, and WEINER, Edmund, eds. 1989-97. The Oxford English Dictionary. 20 vols [+ 3 vols in Additions Series]. 2nd edn. Oxford.

Snorri STURLUSON. 1988. Edda. Prologue and Gylfaginning. Ed. By. Anthony Faulkes. London.

SÖDERWALL, Knut Fredrik. 1884–1918. Ordbok öfver svenska medeltids-språket. 3 vols [1. A–L (1884–1918); 2: 1. M–T (1891–1900); 2: 2. TH–Ö (1900–18)]. SFSS Ser. 1, 27.
SÖDERWALL, Knut Fredrik, Walter ÅKERLUND, and Karl Gustav LJUNGGREN. 1925–53. Ordbok öfver svenska medeltids-språket. Supplement A–N. SFSS Ser. 1, 54: 1.
SÖDERWALL, Knut Fredrik, Walter ÅKERLUND, Karl Gustav LJUNGGREN and Elias WESSÉN. 1954–73. Ordbok öfver svenska medeltids-språket. Supplement O–Ö. SFSS Ser. 1, 54: 2.

SOPHOCLES, E. A. 1900. Greek Lexicon of the Roman and Byzantine Periods (from B. C. 146 to A. D. 1100). New York.

STEPHENS, George. 1867-68. The Old-Northern Runic Monuments of Scandinavia and England, Now First Collected and Deciphered. Vol. II. London / Copenhagen.

STOKLUND, Marie. 1991. ‘Runesten, kronologi og samfundsrekonstruktion. Nogle kritiske overvejelser med udgangspunkt i runestene i Mammenområdet’, in Iversen, Näsman and Vellev, pp. 285–97.

STOKLUND, Marie. 2005. ‘Faroese runic inscriptions’, in Mortensen and Arge, pp. 109–24.

STORM, Gustav. 1888. Islandske annaler indtil 1578. Christiania.

STRANDBERG, Svante, WAHLBERG, Mats and HEINRICI, Björn, eds. 2004. Namn. Hyllningsskrift till Eva Brylla den 1 mars 2004. Uppsala.

STRID, Jan Paul and ÅHLÉN, Marit. 1986. ‘Runfynd 1983‘, in Fv 81, pp. 217-23.

STRID, Jan Paul, and ÅHLÉN, Marit. 1986. ‘Runfynd 1985’, in Fv 81, pp. 217-23.

STRID, Jan Paul. 1987. ‘Runic Swedish thegns and drengs’, in Runor och runinskrifter, pp. 301–16.

Svenska Fornskriftssällskapets Samlingar.

Sveriges runinskrifter.

SYRETT, Martin. 1994. The Unaccented Vowels of Proto-Norse. North-Western European Language Evolution. Supplement 11. Odense.

SYRETT, Martin. 2000. ‘Drengs and thegns again’, in Saga-book 25/3, pp. 243-71.

TARANGER, Absalon. 1913. ‘The Meanings of the Words Óðal and Skeyting in the Old Laws of Norway’, in Vinogradoff, pp. 159–73.

THOMPSON, Claiborne. 1975. Studies in Upplandic Runography. Austin.

THOMPSON, Claiborne. 1978. ‘The Runes in Bosi saga ok Herrauds’, Scandinavian Studies 50, pp. 50-6.

THOMSEN, Vilhelm. 1899. ‘Hvad betyder guldhornets tawido?’, in ANF15, pp. 193–97.

THORSEN, P. G., ed. 1852. Eriks sællandske Lov. Nordiske Oldskrifter 14. Copenhagen.

THORSEN, P. G., ed. 1853. Skånske Lov og Eskils skånske Kirkelov. Nordiske Oldskrifter 18. Copenhagen.

TUNBERG, Sven. 1911. Studier rörande Skandinaviens äldsta politiska indelning. Uppsala.

VARENIUS, Björn. 1998. Han ägde bo och skeppslid. Om rumslighet och relationer i vikingatid och medeltid. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 10. Umeå.

VINOGRADOFF, Paul, ed. 1913. Essays in Legal History Read before the International Congress of Historical Studies Held in London in 1913. London.

VRIES, Jan de. 1961. Altnordisches etymologisches Wörterbuch. Leiden.

WESSÉN, Elias. 1958. Runstenen vid Röks kyrka. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akadamiens Handlingar Filologisk-filosofiska serien 5. Stockholm.

WIMMER, Ludvig F. A. 1887. Die Runenschrift. Berlin.

WIMMER, Ludvig F. A. 1893–1908. De danske runemindesmærker. 4 vols. Copenhagen.

[No editor]. 1987. Runor och runinskrifter. Föredrag vid Riksantikvarieämbetets och Vitterhetsakademiens symposium 8–11 september 1985. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akadamiens Konferenser 15. Stockholm.

*
*

Page last updated:
27 April 2006

Site maintained by:
Sheila.Jones